Resiliens: Förmågan som avgör hur vi tar oss vidare

Resiliens handlar om människans förmåga att klara av svårigheter, återhämta sig efter motgångar och samtidigt fortsätta utvecklas. I en tid med snabba förändringar, höga krav och ständig tillgänglighet blir resiliens en avgörande faktor för både hälsa och prestation. För vissa syns den i vardagens små val, som att be om hjälp i tid eller sätta gränser. För andra blir den tydlig först när livet kraschar, och vägen tillbaka kräver nya sätt att tänka och leva.

När organisationer och ledare börjar förstå hur resiliens fungerar, både psykologiskt och biologiskt, öppnas helt andra möjligheter. Stress ses inte längre bara som ett hot, utan som en signal och ibland till och med en resurs om den hanteras rätt. Vi rör oss då från att enbart prata om stresshantering till att tala om hållbar prestation, mänskliga behov och medvetna val.

Nedan följer en fördjupning i vad resiliens innebär, vad som händer i hjärnan och kroppen, och vilka konkreta faktorer som gör störst skillnad i vardagen både för individer och organisationer.

Vad resiliens är och varför den spelar roll

Resiliens kan beskrivas som samspelet mellan tre huvuddelar: inre resurser, yttre stöd och meningsfull riktning.

En kort, praktisk definition kan låta så här:
Resiliens är förmågan att hantera belastning, anpassa sig till förändring och återhämta sig efter påfrestning, utan att tappa kontakt med sina värderingar eller långsiktiga mål.

Inre resurser handlar om sådant som:
– Självkännedom att förstå sina reaktioner, behov och begränsningar.
– Självreglering att kunna lugna sig, fokusera om och välja beteenden medvetet.
– Självmedkänsla att vara rimlig och vänlig mot sig själv, särskilt när något går fel.

Yttre stöd omfattar relationer, kultur och strukturer:
– Trygga relationer på jobbet och privat.
– En arbetsmiljö där misstag får finnas och lärande uppmuntras.
– Tydliga prioriteringar och realistiska förväntningar.

Meningsfull riktning är det som håller ihop ansträngningen:
– Känslan av att det man gör spelar roll.
– Koppling till egna värderingar.
– En begriplig riktning framåt, även i osäkerhet.

När dessa tre delar samverkar ökar chansen att människor inte bara tar sig igenom svåra perioder, utan faktiskt växer av dem. Resiliens handlar därmed mindre om att bita ihop och mer om att leva i linje med sina värden, även när trycket ökar.

Hjärna, kropp och gränsen för hållbar belastning

Resiliens är förankrad i biologi. Hjärnan och nervsystemet avgör hur hot, krav och osäkerhet tolkas. Kroppen svarar med hormoner, puls, muskelspänning och andning. Varje dag sker tusentals små stressreaktioner, ofta utan att vi märker dem. Frågan är inte om vi blir stressade utan hur ofta vi får chans att återhämta oss.

Några centrala mekanismer:

– Stressystemet aktiveras när hjärnan tolkar något som ett hot eller en utmaning. Kortisol och adrenalin ökar vakenhet, fokus och energi.
– Återhämtningssystemet dämpar stressreaktionen när situationen upplevs som trygg, hanterbar eller avslutad. Här spelar sömn, pauser, relationer och andning stor roll.
– Hjärnans plastiska förmåga gör att mönster förstärks över tid. Upprepade val formar både vanor och nervbanor både de hjälpsamma och de som ökar risken för utmattning.

För hög belastning under för lång tid, utan tillräcklig återhämtning, leder till slitage. Koncentrationen försämras, impulskontrollen minskar, kreativiteten går ner och kroppen försöker skydda sig genom att dra ner på energi. I arbetslivet syns detta som cynism, minskat engagemang, felprioriteringar eller ren frånvaro.

Här blir synen på ansvar avgörande. Resiliens växer när:
– individer tar ansvar för egna val, gränser och vanor
– ledare tar ansvar för kultur, arbetsbelastning och tydlighet
– organisationen tar ansvar för strukturer, resurser och prioriteringar

När allt ansvar hamnar på individen ökar skuldkänslan. När allt läggs på systemet försvinner egen handlingskraft. Hållbart arbete kräver en balans.

Konkreta faktorer som stärker resiliens i vardagen

Resiliens utvecklas genom många små steg snarare än enstaka stora insikter. Några faktorer återkommer ofta i forskningen och i praktiskt förändringsarbete.

Tydligare gränser och medveten återhämtning
Många vet att sömn, pauser och rörelse är viktiga, men saknar fungerande strukturer. Effektiva insatser fokuserar därför på:
– Konkreta arbetstider och av-knappar för jobbrelaterad kommunikation.
– Mikropauser under dagen, inte bara längre ledighet ibland.
– Fasta rutiner runt sömn, snarare än att sova ikapp när det kraschar.

När gränserna blir tydligare minskar behovet av ständig viljestyrka. Vanor tar över där självdisciplin tidigare behövdes.

Relationer och psykologisk trygghet
Resiliens är sällan en individuell prestation. Trygga relationer dämpar stressystemet och underlättar lärande. I teammiljöer bidrar bland annat:
– Öppenhet kring misstag och osäkerhet, utan rädsla för att bli straffad.
– Regelbundna avstämningar om arbetsbelastning, prioriteringar och stödbehov.
– Ledare som vågar vara mänskliga, sätta gränser själva och visa var fokus ligger.

När människor upplever att de får vara både kompetenta och sårbara, ökar både engagemang och uthållighet.

Värderingar, mening och riktning
Resiliens stärks när ansträngningen får mening. Att arbeta hårt blir mer hållbart när man förstår varför. Exempel på praktiska insatser:
– Värderingsövningar där medarbetare sätter ord på vad som faktiskt är viktigt, både privat och i arbetet.
– Koppling mellan dagliga uppgifter och större syfte.
– Dialog om vad som inte ska göras, lika tydlig som dialogen om mål och krav.

Här handlar resiliens om kompass snarare än rustning. Människor som vet vad de står för fattar snabbare beslut om vad som är värt deras tid och energi.

Lärande förhållningssätt i stället för perfektion
Slutligen växer resiliens i miljöer där misstag ses som underlag för lärande. När perfektion ersätts av förbättringstänk blir motgångar mindre hotfulla. Några nycklar:
– Kortare feedbackloopar snabbare lärdomar, mindre drama.
– Normalisering av osäkerhet vid förändring.
– Fokus på progression framför prestation i varje enskilt ögonblick.

Den som ser problem som data att lära av, snarare än som personliga misslyckanden, står stadigare när något skaver.

För organisationer som vill arbeta strukturerat med resiliens, både på individ- och systemnivå, kan det vara värdefullt att ta stöd av aktörer med erfarenhet av ledarskap, arbetsmiljö och beteendeförändring. Ett sådant exempel är exist.se, som arbetar med utveckling av människor och organisationer med fokus på hållbarhet över tid.